Intervju med Henri Cabannes.

Fråga 2: Vad vill ni ge Europas unga för råd i dag?

Svar: Jag är inte längre ung och min ungdom är idag avlägsen. Jag har dock inte glömt min ungdomstid; hur vore något sådant möjligt för vår generation, efter allt som jag och mina jämnåriga upplevt. Det tog tusen år att bygga Frankrike och detsamma gäller alla länder med ett ärorikt förflutet: Italien, Portugal, Spanien och England. Vad beträffar Tyskland så är situationen annorlunda. Hitler sade: ”min fred kommer att bestå i tusen år”; hans fred har aldrig funnits, och med hans självmord utplånades hans tolvåriga regim.

Till dagens unga européer – de må vara fransmän, rumäner eller tyskar – vill jag säga att de måste bygga Europa, alla tillsammans. Arbetet kommer att kräva mycket tålamod och mycket tid, men det tar inte tusen år. Med dagens fantastiska utveckling av transporter och telekommunikationer, främst Internet, har jorden krympt till en by. I dag åker man från Paris till Tokyo på tolv timmar. Då min far var student i Paris och skulle besöka sina föräldrar i Nice tog färden fjorton timmar! Då min morfar, som jag kände väl, var barn, fanns det ännu ingen elektricitet!

I dag kan inte ens de mest befolkade europeiska länderna leva isolerade. General de Gaulle beskriver Europa, från Atlanten till Ural, som en helhet av 600 miljoner invånare med tio sekel av gemensam kultur, framför allt religiös kultur. Förr bedrev man krig för att flytta gränser. Idag flyttar man inte gränserna, man suddar ut dem. Alltsedan andra världskrigets slut har Västeuropa sakta men säkert utvecklats mot en helhet. Min hustru och jag reser ofta med bil till Tyskland. Nuförtiden passerar vi gränsen utan att behöva stanna och den senaste tiden har vi inte ens behövt växla pengar. Detta är inte bara ett stort materiellt framsteg utan främjar också en stark psykologisk tillfredsställelse. Vi har mycket nära vänner i Tyskland, och bortsett från att språket skiljer, är allt lika i våra bägge länder. Min hustru och jag har blivit övertygade européer.

Till sist skulle jag alltså vilja uppmana alla unga: ”Bliv européer, men utan att fördenskull förneka ert eget land; res med lidelse, med hängivelse, knyt vänskapsband i hela Europa”. Jag skulle vilja lägga till en önskan som kan te sig ovidkommande: ”Var måna om er hälsa och låt den inte undergrävas av tobak eller missbruk av alkohol”. Europa behöver er, Europa behöver alla européer, Europa behöver alla sina barn, hängivna och entusiaster, barn som är friska barn”. Lycka till Rumänien, lycka till Europa!